emmelinelindvall

Jag kännde mig lyckligast i världen över att jag äntligen hittat den rätta, allt känndes helt underbart och jag lixom  som svävade på moln. Trodde jag hade hittat mannen i mitt liv. Ja ni vet en sådan där kille man inte trodde fanns. Och vad rätt jag hade. Klart inte drömkillen finns. Det är alltid nått fel när allt känns så rätt. Varför går man i samma fälla om och om igen? Jag känner just nu att jag aldrig igen kommer kunna lita på en kille som säger att han älskar mig. Hur lätt är det inte bara att säga det utan någon som helst mening bakom det. Kollade på Sex and the city filmen härom dagen. Vet att jag är lite sent ute efter som det redan kommit en tvåa men blev helt ärligt knäckt av att se den. Hur ska man någonsin vilja gifta sig efter sett att hon blir dumpad på bröllopsdagen? Jag vill aldrig utsätta mig för den smärtan som det måste vara. Vill inte ge någon den chansen att kunna såra mig. Jag är hellre singel och ensam än upplever något sådant. Vet att detta bara är en fas jag är inne i nu och att jag troligtvis kommer låta någon kille i framtiden att få chansen att såra mig. För det är ju bara sådan jag är.
Men frågan är hur många gånger jag ska orka ta mig igenom det?

Som sagt, känns någon riktigt bra och perfekt så gör dig av med honom illa kvickt. Annars gör han sig av med dig..

♥ Emmeline ♥